Phu...

Äntligen är veckan som jag gruvat för så länge över...

Den 22 maj 1937 föddes min kära lilla mamma. 

Den 27 maj 2010 blev hon sjuk och dog under natten mot den 28 maj. 

Och sen kommer Mors Dag... 

Mors Dag firade jag och pappa tillsammans hemma med ungsstekt röding, sommarpotatis och vitvinssås. Regnet har hamrat på taket hela dagen och det verkade visst sövande på oss båda två för vi har oxå sovit gott på soffan. 

Två av mammas bästa vänninnor har hört av sig under veckan, det värmde verkligen. Annars är det väldigt tyst... jag vet ju att det mest troligt beror på folks rädsla för döden och allt som är tungt. Att de inte vet vad de ska säga, eller hur eller när... Men jag skulle önska att det var annorlunda! 

Döden drabbar oss alla, vare sig vi vill eller inte. 

Det går inte att ignorera den eller springa... den finns där iaf!

Och ärligt talat, jag tror inte att det är så farligt! 

Den är nog värst för oss som blir kvar!