Det blir väl bättre..

 

Klart det kommer vända och bli bättre igen, 

till och med bra med tiden. 

Kanske till och med bättre än nånsin förr? 

Jag är inte där än, men det kommer, 

jag vet att det kommer, 

det har livet lärt mig genom sitt till tider tämligen hårdhänta sätt!

  

 

I väntan på att det ska bli bra pimplar jag te med

alldeles för mycket socker, läser böcker, gråter lite till

och umgås med vännerna.

I Drevja...

 

Sommaren var framme och tinade upp oss frusna nordbor i nästan 

två hela dagar. Men så blev det grått och kallt igen!

Idag har det varit väder för ylletröja, filt och ullsockar!

Fjällen är fortfarande mest bara vita men sjöarna är iaf isfria, 

nåja de flesta iaf... 

Dagen har tillbringats nån mil utanför Elsfjord på en hytta med fem 

andra kollegor från olika håll på Helgeland. Vi pratade jobb, 

drack alldeles för svagt kaffe... och åt karbonadehamburgare. 

Tillbaka på Mo blev det kaffe på Domus med "extramamma", 

och sedan middag hos hennes familj. 

Vad skulle vi göra utan vänner?

Om att krypa upp ur sitt hål...

De sista veckorna har varit kaos och ont i hjärtat, 

 det som jag trodde så hårt på trots svårigheterna gick sönder. 

Och det var jag som hade sönder det...

 Men det var allt runtomkring som förde mig till den punkten. 

Efter snart två nattsvarta veckor är det dax att börja kravla upp mot

ljuset igen, här nere kan jag ju inte bo!

 

I veckan har det varit allmöte på jobb om omoragniseringen av Kirken i Rana. 

Folk ska flyttas på, ett servicetorg ska upprättas, folk säger upp sig och några nya får jobb. Mitt kontrakt går ut vid årskiftet och det mesta är ganska osäkert. 

 

Den här vackre herren är antagligen det stabilaste i mitt liv just nu, 

och bara det är ju mycket att vara tacksam för. Att känna hur en "liten" hund 

kryper upp i soffan och lägger huvudet i mattes knä för att trösta är otroligt skönt. 

Så nu är det dax att börja leva igen, 

två veckor i hålet får räcka! 

Ärligt talat så orkar jag inte vara ledsen längre, 

det får bära eller brista!

Ett eget hav

Om jag hade sparat alla tårar från de sista 12 dagarna hade jag antagligen haft en fin början till mitt alldeles egna hav. Sea of regret, eller Ångerhavet på gammalsvenska. 

Så, nu vet ni hur jag har det...

Junikväll vid Överuman

 Första juni vid Överuman och det är snudd på full vinter. 

Isen ligger landfast och vinden blåser kall.

Inte ens Nitro vill bada!

Vädret passar min sinnesstämning ganska bra. 

Kvällstur

 

 I kväll kom jag mig äntligen ut en tur, 

det varken regnade eller snöade. 

Till och med solen visade sig, även om hon inte ides värma något!

 

 

Jag och hunden hittade två jaktkojor, en såg, en traktor, massa ved 

och så vid slutet av vägen en skylt.

Men den ljög, det var ingen bomtur...