Äntligen är socialstyrelsen klara med sin utredning av det som hände pappa i början av sommaren. Jag är så lättad att tårarna faktiskt trillar, även om jag ju ärligt knappast tror att det kommer att ändra så väldigt mycket! Men det visar iaf att det är värt att anmäla, värt att skrika och kämpa!
Pappa är tillbaka på Vikbacka, ansvarig sköterska är kvar på sitt jobb...
Artikeln i VK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar